Flerstämmighet

Denna sida är under konstruktion

Vi fortsätter att använda samma melodi som vi använde i avsnittet "Arrangering" men med den skillnaden att vi skall lägga på flera bakgrundsstämmor. När vi lägger på fler stämmor så växer musiken och vårat öra kommer att uppfatta melodin som mer avancerad och större. Man måste dock tänka sig för så att man inte överarbetar stycket och att det slutar med att det låter som ett virrvarr av toner.

Vi använder nu tredje delen med bakgrundsstämma i hela stycket och lägger på ytterligare en stämma. Den nya stämman använder precis som tidigare tonerna i grundackordet och skall också nu ligga tätt. Det är också viktigt att dra ner volymen på bakgrunden så att den inte dränker melodistämman eller sången. Allt skall ju harmonisera tillsammans när det är klart.

 

 

 

Som du säkert ser så följer tonerna varandra hela vägen. Detta är inte ett måste utan du bör lyssna igenom det du gjort flera gånger. Du kanske tom måste skriva om bakgrunden flera gånger innan du är riktigt nöjd.

Sammanfattning:

När man lägger bakgrunden så är det vanligast att man lägger tonerna i "sammanträngt läge". Med det menas att man lägger tonerna så tätt som möjligt (se fig). I första takten har vi lagt en treklang och vi använder då ackordets alla tre toner. I tredje takten har vi lagt en fyrklang. I fyrklangen har vi uteslutit ackordets grundton (C) eftersom det ändå normalt finns med i basen och sedan har vi lagt på en septima (B markerat med 7). Siffrorna visar tonens läge i förhållande till grundtonen som idetta fall är tonen C.